Motorsport är oerhört populär världen över och inkluderar några av världens absolut dyraste sporter som man kan utöva. Det allra första loppet mellan två vägfordon som var självdrivna skedde på en bana som var cirka åtta mil lång år 1867. Det fordon som vann utvecklades från en skrotad skåpbil, “John Bridge Adams”, och var en ångvagn som drevs med eld. Bilen i loppet skapades av Isaac Watt Boulton och fordonet kördes av Herr Schmidt eller kanske hans 22-åriga son. Den första organiserade biltävlingen anordnades 1887 av chefredaktören Monsieur Fossier för Paristidningen Le Vélocipède och skedde snart efter de första framgångsrikt tillverkade bensindrivna bilarna. Loppet var 2 kilometer långt och löpte från Neuilly Bridge till Bois de Boulogne. Vinnaren, Georges Bouton, körde ett fordon från De Dion-Bouton Company. Det enda problemet med att kalla denna händelse för en biltävling är att herr Bouton var den enda tävlande som dök upp.
Vad som anses vara världens första motor race skedde 1894. Loppet gick från Paris till Rouen och anordnades av tidningen Le Petit Journal med syfte att få ökad publicitet och försäljning. Sportevenemang var på den tiden ett bra och beprövat sätt att få publicitet för tidningar. Tidningens redaktör Pierre Giffard marknadsförde biltävlingen som en “tävling för hästlösa vagnar”. Vidare menade tidningen att det var ofarligt att köra dessa fordon, att de var enkla att köra och att det var ett billigare sätt att resa på. Lite över hundra deltagare betalade 10 franc styck i entréavgift. Sexti
onio bilar körde ett kvallopp på 50 kilometer för att urskilja de 25 deltagarna som skulle få köra huvudevenemanget på 127 kilometer, tävlingen från Paris till Rouen. Variationen mellan deltagarna var stor med seriösa biltillverkare såsom Panhard, De Dion och Peugot till rena amatörer. Den tävlande bilen som först anlände till Rouen var Jules-Albert de Dion som körde med en medelhastighet på 19 km/h. Den andra och tredje bilen som kom i mål var Albert Lemaître samt Auguste Doriot som bägge körde Peugeot. Den fjärde och femte bilen att anlända var René Panhard och Émile Levassor som bägge körde Panhard. Trots att Dion kom först var de officiella vinnarna Peugeot samt Panhard på grund av att fordonen bedömdes utifrån deras hantering, säkerhetsegenskaper och hastighet.
Sverige har en mycket intressant och framgångsrik historia i bilsport. Svenska Bilsportförbundet startade därför ett projekt bilsportarvet vars syfte är att skapa ett historiskt arkiv för bevarandet av svensk bilsporthistoria. Man har knutit en arbetsgrupp till projektet som arbetar ideellt för hanteringen av insamlat material som antingen skänkts eller testamenterats till detta arkiv. Här registreras allt material i en databas. Hur det sedan hanteras beror på materialet som kommer att kopieras, arkiveras och/eller digitaliseras. En del av materialet visas på arkivets hemsida eller publiceras samt kan komma att visas i mässor eller utställningar. Svenska Bilsportförbundet äger och finansierar bilsportarvet
